Ibland, är livet komplicerat, ibland är livet så hopplöst, jobbigt, sorgligt och ibland är livet tomt. Ibland är livet fullt av energi, lust och glädje, ibland, i vissa stunder fyllt av lycka, bara ren lycka.
Just i denna stund, när jag sitter här och lyssnar på mina låtar i spelningslistan "tillfällig", där mina minneslåtar finns känner jag mig otroligt svag och nästan i botten, bara just nu..när det går upp för mig vilka knasiga val man kan göra i livet, har det en mening - eller inte? Kanske inte allting, men det mesta.
Medan jag sitter och gråter, kan jag inte låta bli att le, för det är ju de fina minnena man minns, eller hur? Så är det ju oftast alltid. Och jag kan få en så fruktansvärd ångest. Jag gråter för jag saknar och för att man kan va så förbannat dum. Man ska egentligen inte tänka bakåt, se till det som var utan försöka vara nu istället, kanske se lite framåt. Men just nu är ju nu, jag känner mig lite nedstämd, jag känner saknad, och det måste man få göra ibland, verkligen.
Ganska ofta när man är ledsen och inte riktigt vet var man har sig själv, börjar man tröstäta, och ingenting i min självkänsla blir bättre av det, man känner sig bara så jävla äcklig efteråt, det är de värsta jag vet. Istället satte jag mig först i soffan o såg på en film, med mina katter bredvid. Sedan satte jag på min "tillfälliga" spelningslista, högt, sket i att grannarna bankade i golvet (taket för dem), tappade upp ett hett bad och bara lade mig och försökte att koppla bort allt, det hjälper en stund, en stund kan de kännas bättre, som om allt bara ska försvinna.. men tyvärr kommer det tillbaka, det kanske bearbetas bort med tiden, det är väl så.
Men det är dags nu, att sluta gröpa ner sig och ta tag i mig själv istället, då skulle jag må mycket bättre. Men ibland är det faktiskt skönt att bara sätta sig ner, som nu och bara rensa tankarna. Tänka på vad och vem det egentligen är man saknar.


Fridah är en av de bästa och som de flesta dagar gör mina dagar
och får mig att tänka på annat,
tack för det, love to you hun <3