Helst av allt skulle jag bara vilja ligga kvar i min stora varma sköna säng och dra mig. Titta ut genom fönstret på solen och den klarblå himlen och bara drömma mig väldigt långt långt bort till något ställe som inte existerar på jorden. Ett ställe där allt är frid och fröjd och man får leva helt felfritt utan krav och press, måsten och stress.
Men verkligheten är inte lika ljuv. Här tar man sig upp, letar verbrilt efter något att ha på sig som man inte hade förra veckan, så fruktansvärt trött på mina kläder, vet att man har ca. 45 minuter på sig, sköljer ner frukosten med lite mjölk och så inte på toaletten för att tvätta ansiktet, smörja in det medan jag redan satt på plattången och dukat upp sminket på sminkbordet. Borstar tänderna, smörjer in händerna som varit torra som sandpapper ett tag, fick en dundersalva av min moster som hon gjort så nu är dem fina igen. Hinner byta kläder minst två ggr, plattar håret, fixar en frisyr, sminkar sig medan man tänker på vad som ska med till skolan. Rotar igenom påsarna jag glömde packa upp från mamma igår och hittar inte det jag vill ha. Sätter på tvn för att få lite harmoni, men lyckas inte så bra. Bäddar sängen, ställer in frukosten, gör rent i kattlådan, ger katterna mat och vatten. För att inte glömma matlådan jag stod och lagade imorse för att ha mat med till praktiken. Plånbok, nycklar, telefon, check. Körkort, check. Dator + laddare, check. Skolböcker, check. Släcker ner överallt och ska gå ut när man börjar tänka alldeles för mycket, känner att ångesten smyger sig på. All denna jävla stress tar kål på mig och det här bara lite morgonsysslor. Ibland är det bara svårt att leva helt enkelt. Därför skulle jag vilja ligga kvar i min säng och stanna kvar i drömmen jag mår så jävla perfekt i. Idag lyckades jag handskas med ångesten och de känns jävligt bra. Den här dagen ska bli bra!