Yes, nu är jag hemma i min ödsliga, tomma, ekande lägenhet igen. Okej, riktigt så illa är det inte, verkligen inte. När jag åkte ifrån mamma kände jag att; Usch jag vill inte åka hem igen. Men nu känns det ganska okej. Men jag hatar att vara ensam, som jag bara sagt sjuhundraåttioelva gånger. Det är det absolut värsta jag vet. Det är inget fel på Linköping och lägenheten i sig, allt de älskar jag. Det är bara tryggheten som saknas, och jag behöver verkligen det för o må riktigt bra.

Idag har jag bestämt mig för att jag imorgon ska försöka bli duktig igen. Därför har jag inte köpt några cigg idag! Bra va? Sen ska jag börja planera in min tid lite igen så att jag slipper stressa och kan planera in träning, storhandling, jobb, plugg osv. Jag tycker egentligen inte om att han mitt liv efter ett schema och planering är ju till för att brytas. Men jag behöver lite struktur för att klara av att leva har jag märkt. Så nu kör vi på det ett tag så får vi se hur de blir...bättre förhoppningsvis!

Okej jag börjar känna abstinens redan för att jag inte har någon kvällscigg. andas. jag klarar det.