Halva natten spenderades i feletonen med Mr. Lindberg. Konstigt att man kan ha så galet mycket att prata om, så tiden bara springer om än med flera kilometervarv. Konstigt att man kan prata så med en person som man knappt känner. Ja, konstigt är det. Men absolut inget negativt konstigt, hihi. Bara bra.

Morgonens telefonsamtal spenderades med Fisan redhead boobie i luren, som uttryckte sig såhär när hon såg sig själv i spegeln när hon klivit upp ur sängen: "Jag ser ut som ett vandrande dött fläskbenslik"

Och med det välkomnar vi dagen med ett skratt och skrattar hela dagen vidare!