Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag ser folk omkring mig, mina kära vänner som bara ger upp för allt för att vara till lags för sin pojkvän. Det är så hemskt! Varför ska det vara så? Man har ingen äganderätt på varandra även fast man är din och min. Att vara din och min ska ju vara något fint, eller? Att inte kunna få träffa andra vänner, knappt få röra sig utan den andre, vad är det för förhållande? Ska det vara så pass isolerat? Nej, jag tycker nog inte så, det är inte okej. Ett förhållande ska väl ändå gå ut på framförallt tillit, kan man inte lita på varandra så förstår jag inte varför man vill höra ihop med den personen. Det är så galet viktigt. Vem vill gå runt och vara på helspänn, rädd för att den andra ska göra något dumt? Älskar man någon, eller om man tycker om någon tillräckligt mycket gör man inte så.
Nej, jag förstår mig inte på det där, och jag blir så fruktansvärt arg. Man äger bara sig själv, man har rätt till att göra det man vill här i livet, ingen ska få stoppa än från det. Lev livet människor, och gör något bra av det. Vi lever bara en gång och jag tror inte vi vill vakna upp om 5-10 år och undra var de tagit vägen. Man missar så mycket! Kom igen nu, tänk på er själva också. När man vänjer sig vid att behandlas som skit, då har det gått för långt.
Halva vägen var, för alla är inte lika, alla har inte samma mål i livet, men vill man leva tillsammans med någon måste  man kunna komma fram till gemensamma beslut om vad som är rätt och fel och man får inte vara så konflikträdd, och bara bli överkörd. Stå för din sak, för som sagt, ingen kan bestämma om du får gå ut med en vän en kväll eller inte. Det funkar bara inte så.




Några kärlekscitat:

• Att leva livet utan att älska är ej att leva ett verkligt liv.
  
• Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria
  
• Beskrivning av olycklig kärlek: som att försöka nå en träbit i vattnet, men man når inte riktigt fram och ju mer man plaskar med handen desto längre bort driver hon
  
• De flesta människor känner inte. De tror att de känner. De tror inte. De tror att de tror.
  
• Den som älskar utan kärlekens sanna mål, han är den som går till sjöss bara för sjösjukans skull.
  

Melissa Horn: Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut. Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut.
Mina ord: Har det gått så långt, har det gått alldeles för långt!

Peace / fridahlouice