tisdag! Vilken underbar dag! Det är det här vädret jag verkligen har fasat inför! Blask och snö och grå himmel, svinkallt. USCH! Skitbilen jag har nu går ju inte heller låsa upp för att låset fryser. Det är så sjukligt irriterande! Jag ska inte ha kvar den nya bilen och så ska jag alltid köpa en bil med fjärrstyrt c-lås hädanefter! 

Inatt har jag drömt världens äckligaste mardröm. Ja, snacka om mardröm. Jag drömde att den här undergången för jorden liksom var påväg och att vi kunde utse vilken dag det skulle bli. 
Alla i hela landet satt och väntade i stort sätt, förberedde sig på att dö. Gjorde allt de skulle göra innan. Så helt plötsligt en morgon när jag ligger i sängen ropar mamma: "Det är påväg nu det är påväg!!"
Jag får panik och slänger mig upp ur sängen, springer fram till mamma och skriker: Jag vill inte dö, JAG VILL INTE DÖ MAMMA! 
Alla funderingar om vad som skulle hända sen, varför vi har levt och varför det jordens undergång skulle inträffa just när jag levde kom upp i mitt huvud. 
Grejen var bara den att först skulle det komma in två typ stora tornado, som hette något annat i drömmen. Och dem skulle ta död på befolkningen för att det var så grymt stor kraft i dem. Vi gick och väntade och väntade och helkt plötsligt kommer det bara in ett stort rökmoln i vårat hem. Vi tänkte att om all tränger ihop sig nu i ett rum med massa kläder och grejer framför, så kanske vi klarar tornadon. Då kanske vi överlever. 
 Men tornadon kom aldrig.
Helt plötsligt var jag på stranden med den jag absolut ville träffa innan jag dog. Jag vet inte varför det var just den människan. Konstigt är det ialla fall.
Det hade börjat spricka upp på himlen och det kanske ändå inte var idag det skulle inträffa. Solen sken igenom och det blev världens rabalder om det. Det var liksom helt omöjligt!
Där på stranden var det campingmänniskor överallt och jag minns att jag såg att en familj hade en liten hund, som hade fått eget yttepyttelitet tält och jag och den-jag-ville-träffa-innan-jag-dog skrattade och pekade och tyckte att det var gullligt. Plötsligt, framför oss, vid stranden är det ett utrustat tv-team som ska filma allt därifrån och reporter var hon Maud...vafan hon nu heter som ialla fall i verkligheten har "efter tio" eller vad det heter. Vi stannade upp och kollade helt förvånat och fattade ingenting. Meningen var att vi ville vara ensamna på stranden! Men nää.
Jag vaknar till lite halv i ren panik av drömmen och känner att jag är halvvaken. Jag vet inte om det är verklighet eller om det är en dröm. Jag ligger på sidan i sängen, livrädd för att somna om, alltså verkligen livrädd! Jag hörde ett litet surrande ljud i örat, men plötsligt så blir det helt knäpptyst i örat på mig, när jag tittar ut genom fönstret liksom slocknar det och blir mörkt och jag känner hur tung jag blir och nästan bara försvinner. Jag vet att jag tänkte: Okej, nu dör jag, nu går jorden under. Men jag känner ingenting mer än såhär och alla känner likadant, det bara svartnar så är det klart. Slut.
Jag vaknar ännu en gång i ren jävla panik och tänkte att: Men man kan väl inte drömma när man är död?!?! Lever jag? Då ringer telefonen och mamma, vilken jävla lättnad. jag levde, men jag var fortfarande livrädd och var tvungen att berätta allt för mamma.
Så himla sjukt. Men det äckligaste i hela drömmen var nog när jag kände att jag dog. Att allt bara slocknade. Fy fasen.