Nu känner jag mig bara totalt bottenlös, som om det aldrig kommer att gå över...

Jag jobbar och försöker dra in pengar som ska räcka för mina räkningar. Det känns som att varje månad blir det överraskningar i brevlådan och det gör mig så fruktasvärt deppig. Att betala mer än man behöver liksom.

Jag känner mig låg över att mina vänner nu tar studenten och att jag inte gör det. Jag vet inte hur mitt liv kommer attse ut om två-tre månader, vilken skola ska jag gå på? Var kommer jag bo?

Jag vill städa och hålla rent, men jag orkar inte och när det blir stökigt och dammigt mår jag inte bra, men jag orkar verkligen inte ta tag i det. Jag vill vara aktiv och träna/gå promenader nu när jag har tid, men jag orkar inte. Jag vill laga mat varje dag och äta hälsosamt men jag orkar inte. Jag vill rida min häst varje dag, men jag orkar inte.

Jag är så totalt klyven och snart vet jag inte var jag ska ta vägen. Varje dag går jag och funderar på vad vi gör här i livet egentligen.

För att inte tala om att jag glömmer precis allting hela tiden. Det är jätteläskigt och många som reagerar på. Jag kan glömma en sak som jag suttit och pratat med någon om och 2 minuter senare har jag verkligen glömt det :(

Jag tänker till mig själv varje dag att: DET ÄR FÖRIHELVETE BARA GÖRA DET!!! Så kommer det sedan inte vara jobbigt längre. Men jag ORKAR verkligen inte.

Det ända som betyder något just nu och som gör mig lycklig, är min fina Kim. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra eller var jag skulle stå för tillfället. Mina vänner också såklart, dem är så bra.

Men vad fan gör man i mitt läge :( jag har liksom tappat gnistan.. Hjälp! :(